Bettan i USA

Då var helgen över och veckan har dragit igång som vanligt. Som jag tror ingen har missat så var ju jag, Anna och Sara på Rascal Flatts-konsert i lördags. Jag har massor av bilder från detta eventet men först måste jag ju få berätta om dagen som var mer än perfekt!

Vaknade runt 9-tiden och gjorde mig iordning för att åka till busstationen för att hämta upp Sara. Klockan 11 styrde jag "Åke" hemöver mot mitt hus, denna gången +1 passagerare - SARA. Väl hemma vred vi på lite Rascal Flatts på datorn och började göra oss i ordning. Anna hakade också på efter en liten stund och förvandlingen till Contry-brudar var i full gång. Med lockigt hår, rutiga skjortor och boots var vi nu redo att inta Atlantic City och alla "snygga" country-män. haha! Ja om vi säger så våra förhoppningar på att hitta snygga killar denna kväll var inte superhöga. Men det visade sig senare att vi hade för låga förväntningar på den fronten. Återkommer till det i nästa inlägg.

Väl framme i Atlantic City var det bara att parkera bilen på första bästa stället, som visade sig bli ceasar's palace. Härifrån gick promenaden till restaurangen där vi i våra unika outfits blev visade till bordet. Kan bara tänka mig vad folk tänkte när de såg oss. Typ: "Vad är det för töntiga fjortisar som går ut i exakt likadana outfits?". Min värdmamma sa till och med när hon såg oss: "I was like, why are they wearing the same exact thing? And then I realized it was for the concert". Lite komiskt!

Middagen var minst lika god som vi hade förväntat oss. Ostfonduen, köttfonduen OCH chokladfonduen var alla enligt förväntningarna. Det enda jag har att säga dock är: "What happened to the potatoes?" In fick man, till huvudrätten, en skål med broccoli, champinjoner och potatis. Instruktionen man fick var, lägg i de först och vänta LITE längre än med resten så de hinner mjukna upp. Typ 4-5 minuter. Men alla vet ju att det tar minst 20 minuter i princip att koka potatis så ja, efter 5 minuter var de ju hårda som sten. Säger bara en sak: "Kom till Sverige och lär er hur man kokar potatis"! Jag menar man vill väl hinna äta potatisen innan man ska skicka ut huvudrätten igen?! Eller är det bara jag?

Efter huvudrätten kom ju tillslut den efterlängtade chokladfonduen. Man frågar sig varför man inte gjort det här oftare fast hemma. Svaret är väl egentligen rätt uppenbart. Inte det nyttigaste man satt i sig men gud vad gott det var. Sen kom ju notan i och man var väl kanske inte riktigt lika nöjd då det gick på 60 dollar per person. Men jaja, mitt motto här i USA, vad gör väl det om 100 år? Gott var det och vi hade det hur mysigt som helst där vi satt och lagade vår mat.


Gruppbild utanför mitt hus

Dagens outfit 28 Januari 2012

ROADTRIPPIN'

Dit ska vi

Obligatorisk fulbild

Dopp i grytan... typ

Chokladen <3

Efter middagen var det matkoma vill jag lova

Har precis kommit hem från att han hängt med B-rudarna på Barnes och Dunkin'. Idag fick vi för oss att vi kanske borde börja ta lite bilder när vi fikar så vi har lite minnen från våra små träffar. Detta resulterade i dessa foton...


Denisa och Anna - En riktigt fin bild måste jag ändå säga

Ann Sofie: "Moahahahaha, in 12 days I'm out of here" Bettan: "I don't want you to go.. EVER!!" Ungefär så ser den här bilden ut..

Your order has shipped.... Någon som kan gissa vad som är på ingång?! Wiiiiie :D

Söndagen spenderades tillsammans med Ann Sofie, som suttit insnöad(?!) i sitt hus hela helgen. Jag for och hämtade henne och vi drog en lunch på WEGMAN's- En nyttig "plocka själv-sallad". Skillad som jag är lyckades jag plocka ihop en sallad för EXAKT 10 dollar. SCORE!

Från här gick vi raka vägen till Starbucks, där vi stötte på Tabea och Michelle. Aupair-världen är bra liten ibland alltså! haha! Här satt vi i dryga timmen innan vi gick vidare till TGI Fridays's där vi avnjöt middagen. Härifrån for vi till bion där i återupplevde en av vår barndoms bästa filmer - Beauty and the Beast, fast denna gång i 3D. Ja, vi kände oss ungefär som små barn när den drog igång. Så himla mysigt att bara få vara liten igen.

Sammanfattning: En riktigt slapp och mysig söndag - precis vad jag behövde! Tack Ann Sofie, I will miss you so much when you go home :( But I will come visit you in Denmark when I come home <3


Jag och Ann Sofie - Dinner for two - standardfrasen these days

Kul skylt inne på TGIF

Ann Sofie är redo för B&tB

Glad CHEYYY i übersnygga 3D-brillor

Ännu en kväll som spenderades på Cheesecake Factory. Jag kan inte säga nog många gånger vad otroligt god maten är på detta ställe. Denna gången var det inga mindre än Michelle och Melissa som delade upplevelsen med mig. Michelle är ju som bekant "flickan på militärbasen". Melissa är en ny svenska som kommit bara för 2 veckor sedan, helt färsk som det heter i Aupair-mun. Jag har ju gått och blivit en av gammlingarna i gänget med mina 9 månader på nacken. Hahaha!

Kvällen var iallafall väldigt trevlig med mycket snack om hur livet som aupair är och vad som väntar för oss alla. Min framtid hemma i Sverige och för de som kommer vara här ett tag till. Brukar fundera på vart mina pengar försvinner men jag inser sakta men säkert att det har mycket att göra med att jag är ute och äter typ 2 ggr på en helg. Men det är ju så otroligt trevligt alltså. Avnjuta en god måltid och bara få prata om allt mellan himmel och jord. Tillsammans med bio min favoritsysselsättning här i USA. Efter vår middag begav vi oss till och med till bion (åter en gång ja...) för att se Joyful Noise. Det finns inget underbarare nöje än att avnjuta en riktig feel-good film på bio en kylig vinterkväll. Myyys! Filmen var GRYM för en sån musikälskare som mig. Gospel alltså, jag älskert <3


Michelle med okänd Cheesecake...

Melissa + Hershey's chocolate cheesecake = SANT

Brownie Sundae-Cheesecake (Jag dog)

Låter bilden förklara rubriken...


Du som inte förstår att en Nonfat Yogurt är Fat Free - Det finns hopp för dig också

Jag ligger så efter med bloggandet så måste bara ursäkta mig för oordningen i mina inlägg. Men jag känner på något sätt ändå att jag kunde inte brytt mig mindre. Huvudsaken är att jag får upp bilderna jag har tänkt mig. Fredagkvällen förra helgen spenderade jag tillsammans med Ann Sofie. Cherry Hill Mall var vårt häng. Det blev lite oplanerad shopping på mig också men jag måste säga att jag blir bättre och bättre på att tygla mig. De värsta utgifterna jag har numera är bensin och äta ute. Men samtidigt så är det inte mycket mer man kan göra här i området än äta och gå på bio så det blir mycket av det på helgerna. Men det är ett trevligt nöje som jag gärna lägger pengar på och som rubriken lyder så är de bästa tiderna de man spenderar med vänner!


Ann Sofie nöjd efter lite shopping

Ville bara lägga ut en bild där jag bär min nya, fina, röda kappa - Love it <3

Äntligen har biljetterna till nästa helgs konsert kommit. Kan inte fatta att det är sant, snart står vi där, Sara jag och Anna! Vilken kväll det kommer bli :D

3 St till Rascal Flatts - JA TACK

Söndagen som var spenderade jag till en början med tillsammans med Anna. Jag hade sovit över hos henne efter att kvällen innan ha varit ute på middag med henne och Denisa. Efter middagen drog vi en sen bio, Mission Impossible - Ghost Protocol, på vilken jag slumrade till. Jag är hopplös när det gäller sånt där. Får jag en skön stol/säng så slocknar jag... Men det var ändå värt det de 2/3 av filmen jag såg.

Det vart iallafall så sent att det var lika bra att bara sova över hos Anna. Så på söndagen när vi vaknade, vilket var runt halv 11-tiden, slog vi på en av världens bästa filmer, Robin Hood och Prince of Thieves. Säger bara en sak: I would die for you!


Kevin Costner (i den här filmen) <3

Har man inget att göra en lördagkväll så får man hitta på något lyxigt.


Snygga Flipflops Anna

Älskar att byxorna blev blöta långt upp på vaderna

Dinner for 2 please

Glömde någon stänga av glödlampan? Jag glänser!

I Lördags efter cheerleadingen var det dags för Sarah att klippa sig. Något hon inte gjort på cirka ett år, men oooh så fint det blev <3


Toffsen skänks till Locks for love

Idag har jag varit med Sarah och min värdmamma på Cheerleading-competition. Vi for hemifrån strax innan 8 och begav oss mot Atlantic City. Väl här märktes det sååå väl vart jag hade kommit. En massa småtjejer som sprang runt med håret i höga hästsvansar med tjocka sminklager och en doft av hårsprej som spred sig som en löpeld. Det var verkligen precis som i Bring it on-filmerna. Tyvärr så gick det inte så bra som vi hade hoppats på för min Sarah. En tjej i hennes lag spydde(!) mitt under rutinen så det blev massa avdrag för hela laget på grund av det. Så tyvärr kom de sist. Men nya tag nästa gång! Lite bilder från dagen kommer i allfall här. Mamma, jag vet att du har väntat på det här :)


Söta Sarah <3





Sarah's lag

Längst ut på högra kanten är spyflickan in action...

Dagen efter nyårsafton kan vi väl säga var en riktig slappdag. Jag och Matilda kom väl ifrån Hostelet vid 11-tiden. Satte oss på ett Starbucks och började leta restaurang inför kvällens inplanerade finmiddag med Sofia och Lisa. Vi hade bestämt att det skulle va en fin start på det nya året och ett fint avslut på vår tid tillsammans i staden. Efter att ha letat i cirka 1 timme bslöt vi oss för att strunta i det hela och bara strosa upp Hell's Kitchen-området tills vi fann något som föll oss i smak.

Istället vandrade vi vidare på en promenad genom Central Park. Stannade till vid en svensk liten stuga, the Boat House och efter Central Park också det kända Guggenheim-museét. En kort tunnelbanetur senare och vi var nere vid Flatiron-building. Här togs några obligatoriska turistbilder innan vi promenerade vidare neröver. Ett litet depåstopp gjordes på ett av de fränaste Fro-Yo-ställena jag någonsin sett. Man fick göra sin egen och det fanns verkligen hur många olika sorters toppings som helst. Galet gott!

Klockan hade nu blivit dags för oss att möta upp Sofia och Lisa för middag. Vi började promenaden från Times square mot restaurangerna och gissa vart vi hamnade till sist? Jo, på en Thai-restaurang(!). Ni som känner mig vet ju att jag inte är något väldigt förtjust i asiatiskt över lag. Men jag tog en för laget och det var faktiskt helt okej. Vi hade det otroligt tervligt om inte annat och kom undan med en riktigt billig 4-rätters. Inte allra värst ändå.

Innan vi sen begav oss tillbaks till Hostelet tog vi ett stopp på "the Amish Market" där S och L inhandlade frukost inför sin resa som skulle ta plats nästa morgon. Sen tog vi tunnelbanan hem. En liten parentes som kan vara värd att nämna med avskedet var att jag och Matilda höll på att bli klämda i tunnelbanedörrarna. Tänk er den här synen: Först jag som precis lyckas trycka mig ut ur dörrarna med världens fetaste jacka och allt. Sen Matildas tur, det ser helt omöjligt ut, men skam den som ger sig, hon lyckas också pressa både sig själv OCH väskan igenom. Kan ju säga som såhär, Lisa och Sofia fick sig ett gott skratt iallafall. Här sattes det punkt för den här dagen.

Nästa dag drog vi Guggenheim-museét(denna gång gick vi faktiskt till och med in) och en lunch med Denisa och hennes kompisar följt av ytterligare lite shopping. Sen en busstur hem och en 70-dollars Taxiresa till huset. ÄNTLIGEN HEMMA!


Swedish Cottage

Inte alls iscensatt bild

Matte och Guggenheim

Flatiron building

Jag och min gigantiska Fro-Yo

Dumplings - helt okej faktiskt måste jag säga

Lisa och Matilda

Gigantisk kundvagn på utställningen - en sån här skulle vi ha på ICA för alla storhandlare

FICK UNDER VECKAN RIKTIGT GRYMMA BILDER PÅ KÄNDISAR. PÅ VISSA TILL OCH MED 2! NJUT!


Sångaren i Hot Chelle Rae

Pitbull

Random Kille som är med i New Years Eve-filmen

Carlos Santana

Cee Lo Green

Hugh Jackman 1

Hugh Jackman 2

Lady Gaga 1

Justin Bieber också kallad av mig: "The Biebs"

Lady Gaga 2

Pitbull 2

Slutsats: Tror jag skulle göra jättebra ifrån mig som papparazzi-fotograf verkligen!

Nu har vi kommit så långt som till självaste nyårsafton. Dagen jag väntat spänt på ett bra tag. Tidigare i veckan hade vi vart på filmen "New Years Eve" på bio som en uppladdning liksom. Det gjorde ju inte saken bättre säger jag bara, jag kände - jag måste vara där. Planen var att käka en redig brunch och fylla upp matsäcken runt middagstid och sen gå och ställa sig och hoppas på att vi kunde komma tillräckligt nära.

Så klockan 11 kommer Sofia och Lisa till vårt hostel och vi har bokat bord på närliggande restaurang. Vid 11.30 kommer menyerna in och vi börjar vårt frosseri. Det finns inga ord för vad mycket mat vi hade på bordet alltså. Servitrisen fick liksom bära ut i omgångar för att det ens skulle få plats på bordet. haha! Det bästa av allt är ju ändå sen när notan kommer in och man inser att man käkat "frukost" för priset av en finmiddag typ. Men jag antar att vi kan säga att våra skrattattacker under våra måltider här i Amerikatt har gjort allt värt det. För att citera Sofia: "Hiii! I'm Garrrry, I'm Scottissssshhhh!". Saknar dig redan Sofia <3

Hursomhelst så gick vi, efter frukosten, direkt till tunnelbanan och drog oss ner mot TS. Hoppar av på 50th street och på ett litet bananskal halkade vi rakt in i en av alla metallburar på 47th street med helokej utsikt över scenen. Där hade vi kommit och trott vi skulle hamna asdåligt till men så visade det sig att vi faktiskt fick rätt okej platser. Här stod vi nu packade som sillar i 11 timmar och räknade ner medan artister som Lady Gaga, Justin Bieber, Hot Chelle Rae, Pitbull, Drake och Cee Lo Green spelade på scenerna. Det var en väldig massa kändisspottning den här veckan vill jag lova. Mina papparazzi-bilder är av världsklass kan jag också stoltsera med (separat inlägg för dem kommer).

För varje timme vi kom närmre tolvslaget kunde man känna hur trycket bara växte. Stämningen var på topp och folk runt omkring var glada, trots rygg- och benont. Ingen toalett hade man sett skymten av heller på 11 timmar. Men vad gjorde väl det när det man levde på var cereal bars, ingenting att dricka. Sjuka förhållanden och det hela är ganska sjukt att så många människor faktiskt genomlider detta varje år. Det brukar uppskattas att där är cirka 1 miljon männskor varje år. Så där var jag, mitt bland alla andra 999 999 personer. Känns ändå som att det här nyåret är ett man kan bocka av på sin "bucket list", för när 12-slaget kom kan jag bara säga att lyckan var total. Jag började nästan gråta där jag stod när nedräkningen pågick. Att få stå där med mina svenska kompisar och räkna ner med alla andra: 10, 9, 8, 7...... 3, 2, 1 HAPPY NEW YEAR! Times Square gungade och vi gungade med. Underbar känsla av att det nu var nytt år, ett år som kommer bli det bästa hittils! Wiie, gott nytt år världen önskar jag!


Innan frukosten sa Lisa: "Idag tar jag notan, ta det ni vill" Detta ångrade hon bittert när slutsumman kom.... hahahhahaha!

Pannkakor och Popovers

Sandwich

Omelett och Bacon

Folkmassa

Taggade brudar

Sittpaus

Hej folk!

I väntan på tolvslaget

HAPPY NEW YEAR TIMES SQUARE

Första bilde på oss 2012

GÖTT NYTT ÅR!

DEN TJUGOÅTTONDE JANUARI KOMMER JAG, SARA OCH ANNA STÅ PÅ BOARDWALK HALL I ATLANTIC CITY OCH SJUNGA MED FÖR FULLA HALSAR TILL RASCAL FLATTS. DET FINNS INGEN MUSIK SOM HAR HJÄLPT MIG SÅ MYCKET OCH GETT MIG SÅ MYCKET TRÖST OCH STÖD DET HÄR ÅRET SOM DERAS. JAG KÄNNER, ATT EFTER DET HÄR KAN JAG DÖ LYCKLIG. INTE NU, MEN NÄR JAG VÄL GÖR DET, SÅ KAN JAG GÖRA DET LYCKLIG. FÖR JAG HAR SETT MINA FAVORITARTISTER LIVE.


RASCAL FLATTS <3

De sista dagarna av det gångna året spenderades med mera shopping, lite sightseeing, bio, musikal och god mat.


Hanging in Harlem with my M&M's

Mor och dotter - NAAAW

Tänkte fråga om jag fick dra en låt, kände mig dock inte RIKTIGT i samma klass som honom...

Matilda shoppar loss på sitt efterlängtade bokstånd

Precis besökt Grand Central Station

Matte och jag (sjukt snygg kappa Matte)

Klorvatten <3

T.G.I. Friday's

Matte redo att hugga in på "the Ribs"

Skulle bara kolla facebook liiiiite

Vill bara berätta om natten mellan den 28e och 29e December. Vi kom tillbaks till hostelet vid typ 2 på natten. Vi hade varit på rummet tidigare och checkat in före vi drog till Sara. Väl inne i rummet misstänkte vi, på grund av sakerna där inne, att vi kom till att bo med killar. Hm, tänkte vi, vi hade ju bokat för bara tjejer. Så när vi då mitt i natten kom tillbaks till rummet var vi båda spända på att se vad det var för folk vi bodde med. Tror ni de var hemma än? Nej, visade sig att de, liksom vi, var nattugglor.

Vi gjorde oss i ordning för kvällen och kröp till sängs. Efter kanske 15 minuter öppnas dörren och in kommer två Australiensiska killar. Varken jag eller Matilda klev ur sängen och hälsade utan båda låg vi och tjyvsov och hoppades på att de skulle fatta att det faktiskt var folk som sov. Men nej då, de kommer in vid halv 3-tiden på natten, fulla och sätter igång snacket med en gång. Det gör ju inte saken bättre att snacket gick kring att de inte förstod hur tjejer kunde bli arga på killar som var otrogna och blablabla... Behöver jag nämna att nästa morgon låg jag och Matilda kvar och "sov" tills de lämnade rummet? Vi skulle ändå inte bo där fler nätter och efter gårkvällens samtal kände ingen av oss särskilt sugna på att prata med dem. Nej usch, tack och lov var det dags för utcheckning igen.

Vi var ute från hostelet redan klockan 11 på förmiddagen och redo att tillsammans, alla fyra, inta staden. Vi hade bestämt att möta upp med Sara och Challa-gänget vid 34th Street runt 12-tiden. Sagt och gjort, vi for till Vickans hemlighet och shoppingen var officiellt igång. Jag lyckades dock hålla i mig.... ända till nästa affär. Där brast det med dunder och brak. Shoppade på mig mycket under veckan men bara saker jag är nöjd med ändå, då är det inte lika hemskt. Köpte världens sötaste röda kappa, enligt Sofia ser jag ut som Rödluvan i den! Får se om det blir en bild på mig i den en dag här framöver när det blir lite kyligare ute.

Efter ett par timmars shopping var det dags för lunch. Stadsbon Sara guidade oss så fint till Vapiano's - rekommenderas starkt. En italiensk restaurang där de gör maten eftersom beställningarna kommer in mitt framför ögonen på dig. Blir inte mer fräscht och hemlagat än så. MUMS är det enda jag kan säga. Här satt vi då, 8 b-rudar från Värmland och avnjöt en sjukt trevlig lunch. OM det var skönt att höra äkta värmländska igen? Oja! Tack så hemskt mycket Challa-brudarna för det bidraget.

Efter Vapiano blev det lite ytterligare shopping innan vi splittade oss för att gå åt skilda håll för ett par timmar. Jag och Årj(g)änget drog till Times Square för att besöka det alltid så eftertraktade M&M World. Har dock ALDRIG i hela mitt liv varit med om så mycket folk på någon affär någonsin. De fick liksom stänga av rulltrapporna ner av och till för att det fortsatte trycka på folk uppifrån PÅ de som stod i kö nedanför och försökte ta sig ut, kallabalik verkligen! Vi råkade också bli uppsplittade därinne och på vägen ut får jag ett sms av Matilda där det står "Jag fick inte gå ut där vi kom in, vallas någonannanstans nu. Ses på utsidan". Tycker det ger en ganska fin bild på hur det var.

Efter M&M World drog vi tillbaks till vårt hostel innan vi därifrån for vidare till Brooklyn och SARA och CO! En riktig finmiddag väntade på oss där och kvällen var HUR trevlig som helst. Så skönt att vara hemma i ett riktigt hem istället för på ett hostel. haha! Kvällen var fylld av god mat, godis, musik och prat. Avslutades med en LÅNG resa hem och en hel del råttåskådning i subway-systemet...


Vapiano's

Together at last, efter 15 månader <3

Där var man, igen, på en billboard på Times Square

FLickorna förbereder i köket

Lousie tar till ton

Fina flickor

Slitna efter en lång dag

Råttor...

Tisdagmorgon och jag och Matilda vaknade upp pigga och fräscha, hotellsängen hade tjänat oss väl och vi var redo för en riktig turistdag. Vi började med ett depåstopp vid frukosten. Mums på hotellfrukost alltså. Efter att ha checkat ut och dumpat väskorna begav vi oss ut med kamerorna i högsta hugg.

Under dagen hann vi med The Spy Museum, Museum of American History, Museum of Natural History, Pizzeria Paradiso, Vita Huset, Washington Monumentet, World War I monumentet och Georgetown. Ja många saker hann vi med men även en del som vi helt enkelt inte hade lust med. Men en fin dag hade vi trots regnet som föll. Kvällen avslutades med en timmes väntan i ett parkeringshus på att vår kära MEGABUS skulle komma. Inte menat att bussen är större än normalt utan bolaget heter så. Efter många om och men kom vi tillslut, vid 1, fram till NYC. Hoppade på tunnelbanan och tog oss smidigt till Hostelet. Så fort vi kom innanför dörren och fram till receptionen kommer Sofia springandes ut från ett rum. Vi bara omfamnar varandra och jag börjar som vanligt typ att gråta. Känslan att få träffa en av sina närmaste, efter att ha varit ifrån varandra 15 månader, är obeskrivlig. Fy vad gött det var verkligen. Bättre start på vårt NYC-äventyr kunde vi inte ha fått.

Matte och jag checkade in på vårt rum och vi hade "lyxen" att ha ett 2-rum så det var bara vi där. Här vart det födelsedagspresent och julklappsutväxling som tog plats mellan mig, Sofia och Magda (trots att hon inte var där). Jag fick en asmysig vit tubscarf som kommer komma till stor användning OCH Glee-boxen säsong 1. Den används redan flitigt och i skrivandets stund har jag precis avslutat ett avsnitt nu.

Lite bilder nu på dag 2 på min och Mattes semester.


Någon random rolig Japan

Kolla blodtrycket när man ändå kan

Hej Hajen

Michelle Obama's klänning från installationsbalen

Hoppbild på någon trapp(älskar vaktens gula regnkappa)

Pizzeria Paradiso - rekommenderas

Segway-ligan, jag dör lite varje gång jag ser den här bilden för det ser så kul ut

"Bett, gör en pose framör regnbågen så bilden blir roligare att kolla på sen"

Den här bilden är för din skull Matte

Häng på hostelet

Vår hårdrocksdörr, kändes som vi steg in i Hanoi Rocks logé.

Tror inte det är mer än rätt att börja mitt maraton-bloggande med ett inlägg om min och Annas helg i NYC med mamma och morbor. Det hela började på fredagkvällen den 16e December med att min taxi avbeställde sig själv (!) så min värdpappa fick köra mig till Mt. Laurel busstation där jag mötte upp Anna. Med min feta röda resväska och min lilla bag i händerna började färden mot The City. En 2 timmars bussresa som avslutades på Port Authority där jag, redan innan vi parkerade, fick syn på mamma genom glasrutorna med sin ryggsäck(?!) på ryggen. Ja vad kan man säga? Trots ryggsäcken grät jag ändå när jag äntligen fick krama om henne igen. Det var känslosamt minst sagt. Men vad annat kan man förvänta sig när man inte setts på 3 månader? På plats var även min morbror Johannes och tillsammans begav vi oss, alla 4 mot hotellet för att dumpa väskorna. OCH VILKET RUM VI FICK :D Helt klart godkänt enligt mig och Anna, mer än godkänt. Fet säng och stort utrymme, vad mer än det kunde vi ha önskat oss? Efter vi lagt av oss packningen gick vi och åt middag. Mums, gott med mat tyckte vi nog allihop.

Lördagen spenderades mest åt shopping nere i Soho-kvarteret egentligen. En tur inne på Century 21 hanns bland annat med. Fick även för första gångne i mitt liv nöjesshoppa för någon annans pengar då jag inhandlade smink åt Magda! UNDERBART. Middag på hemligt ställe var dagens höjdpunkt och jag tror aldrig två 19-åriga flickor har varit mer bubbliga än vi. Mamma och Morbror visste knappt vad de skulle säga. Men för oss, var det här STORT!!

Efter middagen var det dags för mig och Anna att ge oss ut på egna äventyr. Vi kom tillbaks till hotellet vid midnatt. Hade bestämt oss för att en utekväll på en klubb i NYC skulle bockas av vår "To Do-list". Som alltid när jag och Anna får för oss något, var vi tvungna att genomföra vår plan. Så klockan 2 satte vi oss i taxin som tog oss till klubben "Webster Hall". Jag behöver inte säga så mycket mer än kvällens citat: "I love white chicks, you're so fresch!" Ja, det sumerar väl rätt bra vad det var för klubb vi var på. Hursomhaver så hade vi det i allafall grymt kul tillsammans och nu kan vi säga att vi gjort det!

Söndagen toppades av med lite mer shopping, skridsko-åkning och ännu ett farväl. Känns alltid lika konstigt att säga hejdå till sin mamma men som tur är så vet jag att jag får se henne igen om nu mindre än 2 månader. Det känns så skönt att veta det. Idag den 18:e December gick även första flyttlasset hem till Svedala för mig då min feta röda väska gick hem fullproppad med sommarkläder. Ångest på att packa upp alla kläder men det får bli ett senare projekt. Kvällen avslutades med julkonsert i Svenska kyrkan i NYC där Sara medverkade. Oerhört mysigt med en riktigt Svensk helg i the City.

Nu, Bildbomb.... (För den som undrar vart morbror och mamma är så är svaret enkelt, ingen av de är särskilt förtjusta i att vara med på bild, så de var fotografer för det mesta istället.)


Goofing of inne på Levi's

En sån här mössa skulle alla ha

Busigt leende efter att ha gjort något lite förbjudet

Otroligt glada tjejer på restaurangen

SJukt nöjda över att få desserten "on the house" Wonder why?!

Skönaste plagget jag har testat i hela mitt liv

Redo att inta NYC

Finns inga ord för hur mycket jag älskar den här bilden

Jag inför klubb-utgången

Rockefeller Center-granen

Två tagna tjejor efter en fullspäckad helg

Bambi på hal is får avsluta

Har precis kommit hem från att ha sett "The Girl With the Dragon Tattoo" på bio med Anna. Vilken sjukt bra film måste jag säga. Allt inspelat i Sverige med svenska märken och svenska accenter överallt. Underbart verkligen och det kändes nästan som jag var hemma i Sverige för en stund. Tyckte de hade fångat 3 av det mest typiska sakerna med Sverige:

1. Flera gånger omnämndes stället "Hedestad" som Nordpolen vilket många också tror att Sverige är.
2. Volvo-bilar så långt ögat kan nå.
3. Fika gånger 1000, kaffe, bulle och hela tjottan om och om igen.

OCH icke att förglömma. Som rubriken lyder: "Smakfullt, Bekvämt och Prisvärt - ICA Kvantum". Det blir inte mycket mer svenskt än så, välkommen till långa landet LAGOM.

Måndagmorgon var här. Min och Matildas officiella semester skulle börja. 8.15 rullade bilen iväg mot Brattleboro. Min värdpappa bakom ratten som berättade lite om ställena vi for förbi på vägen. Rätt intressant att se all förödelse som blev efter Hurricane Irene där uppe. Hemma i NJ märkte vi ju knappt av henne, betydligt värre var det där uppe om vi säger så.

På våra biljetter stod det: "please be at pick-up place at least an hour before departure". Okej tänkte vi och planerade så vi var där timman innan. Kommer fram och bara, jaha. Är det härifrån bussen går? Ena hörnet av Shell-macken. Inte EN bänk att sitta på. Min värdpappa säger: är du säker på att det var härifrån? Vi ser skylten och kommer fram till att vi är rätt. Han släpper oss och vi ser inget annat val än att gå till Dunkin' Donuts som låg alldeles intill. Väntade där en stund och sedan på den så kallade "busstationen" i dryga timmen tills bussen äntligen kom. En 5 timmars bussresa låg nu framför oss. Men med musik och sömn gick den fort. Väl framme i NYC promenerade vi till vårt busstopp. Till vår fasa får vi se det mest oorganiserade kaoset jag någonsin varit med när vi kommer fram. En kö som sträcker sig runt ett helt kvarter. Bara att ta plats det och stå och vänta i cirka en timme innan vi försenade rullar iväg mot DC. 5 timmar senare var vi framme i DC och checkade in på hotellrummet som vi var mer än nöjda med (även denna gång ler lyckan mot mig).

Hungriga som få ger vi oss ut klockan 23 på annandagen för att leta öppen restaurang. Hur mycket tur har vi nu? NOT MUCH, så det slutar med att vi sitter på McDonalds och käkar och polisen kommer och får stoppa två snubbar från att nästan börja slagsmål. Ja, livet är bra härligt kände jag! Men vi klarade oss därifrån utan problem också och gick tillbaks till hotellrummet och bums i säng!


HÄR börjar vår semester

Stammis på Dunkin', eller?

"Banan"-smörgåsen vi hade med som matsäck

Obligatorisk bloggbild

Hotell betyder, vi kan hoppa i sängarna - LYCKA

MJUK säng var det ja

Matte prövar om soffan duger - vad tror ni?

Dagarna uppe i Vermont spenderades med snowboardåkning, fika, promenader och filmmys. Vi fick chansen att sova iallafall liiite längre på mornarna och jobbade bara torsdag- och fredagkväll. Julafton spenderades till stor del framför datorn där vi skypade med våra familjer. Vi fick kolla på Kalle Anka via skype och följa med ett varv runt julbordet och se på festligheterna som där erbjöds. Fick säga hej till Farmor, Jim och Greta utöver min familj.

Min värdfamilj frågade mig hur det kändes att vara borta från familjen på jul. Ja, vad ska man svara på det? Jag var nära till tåren ett par gånger men frågan är varför egentligen? Klart jag otroligt gärna hade velat vara med dem och äta och ha det mysigt men nu är det ju inte så länge kvar, så det går bra. Vet inte hur man ska beskriva det men det kändes inte så hemskt eftersom att jag sett iallafall mamma bara veckan innan och eftersom att jag hade min Matilda hos mig.

Julmiddagen blev något provisorisk, med tanke på den "exploderade" ugnen, men gott var det. Avslutade kvällen med lite filmmys med familjen.

Juldagen började tidigt klockan 8 på morgonen med att öppna "lite" klappar. Jag har ALDRIG I MITT LIV sett så mycket presenter på ett och samma ställe. Jag fick ofta väldigt mycket julklappar när jag var lite det ska jag inte sticka under stolen med, men det här var i en klass för sig. Även jag och Matilda hade fått oss varsinn hög på golvet bland alla andras :) Wiiiie!

Eftermiddagen fortsatte vi med att packa ihop väskorna, planera lite Washington, äta middag och kolla "Rise of the Planet of the Apes" tillsammans med familjen, innan vi avvek mot sängen för att sova inför en lång resdag nästa dag.


Min och Matildas FETA säng

Taggad tjej iklädd långkalsoger innan backen

Julaftonspromenad

Skidbacken(en av alla)

Julaftonsfika

Sarah bland alla sina klappar

Nick och Mike bland sina

Nick verkade nöjd med min present - konstigt? Nja, fick precis det han hade bett om...

Matilda med sin julestrumpa

Far och son i matchande outfits! Haha!

Matilda bredvid den STORA julegranen, hemma i Jersey

Tisdagens höjdpunkt! MATTE ÄR HÄR :D Jag fick åka till busstationen och hämta upp Matilda med min bil och gissa om det blev några tårar på vägen dit när jag insåg vad som faktiskt var på gång. En av mina allra närmsta vänner skulle komma på besök, till mig efter att vi inte setts på 8 månader!!!! Så himla galet. Kan ju säga att tårarna i bilen inte var något emot vad som skedde när vi väl fick ofamna varann. Känslosamma Bettan skulle man kunna kalla mig. Låter som att jag gråter för minsta lilla sak när jag är här, så är inte fallet. Men när det sker stora saker som att man får träffa någon man inte sett på sjuuuukt länge så brister det.

När vi kommer hem säger vi i princip nästan bara hej till familjen innan vi störtar bums i säng ty Matte hade vart på resande fot i lite mer än 20 timmar. Nästa dag var det inget speciellt som hände förutom kass paketinslagning, i brist på papper och en bil som bestämde sig för att börja krångla. Men jaja, nu vankades det semester och Vid 7-tiden bar det iväg upp till VERMONT!


Tillsammans igen <3

Hej alla! Gör bara ett snabbt inlägg nu för att ni ska veta att allt är bra med mig och att jag fortfarande lever. Gott nytt år vill jag önska alla också, som rubriken säger så innebär det nya året, nya möjligheter. 2012 kommer bli ett riktigt intressant år. Jag kommer hem och ska välja vad jag ska göra av mitt liv. Jag har lite olika tankar och idéer men frågan är vilken av de jag gillar mest. Antar att tiden får bestämma.

För tillfället ligger jag här i min säng och väntar på att Matilda ska bli färdig i duschen. Idag är dagen D. Matte ska åka hem till Årjäng och jag kommer bli ensam kvar. Det är ju bara 3.5 månad kvar visserligen så det kommer nog gå väldigt fort. Som tur har jag ju även mina vänner här borta kvar. Det är mycket som kommer ske nu framöver i månaderna också så sysselsatt kommer jag vara.

Planen är att jag ska göra lite inlägg om min och Matildas semester också men vi får se när det blir. Vi var ju borta i nästan 2 veckor så det finns en hel del att berätta. Kanske inte berättar så utförligt om varenda dag utan blir nog mycket bilder. Det sägs väl att en bild säger mer än 1000 ord? :)