This is the Last Goodbye
This is the moment we've all been waiting for....
Idag, 9 Juni, tar jag äntligen tag i den uppgift som hängt över mig sedan jag kom hem. Sedan vi var ute på vår resa så har jag tänkt skriva om vad vi gjorde, ställen vi såg osv. Tyvärr har jag inte haft någon vidare lust att skriva detta inlägg, just för att jag vet att det är så sjukt mycket saker som borde få omnämnas i bloggen.
Låt mig börja med fredag den 20/4, också känt som den dagen jag lämnade familjen. Jag gjorde barnen iordning för skolan som vanligt och när klockan slog 7.22 så var det dags att ta det sista hejdået. Jag började, som förväntat, att gråta. Nick hade sagt till mig ett par dagar tidigare: "Liz, you're not gonna cry when you leave are you?" "We'll see" svarade jag på det trots att jag visste att jag skulle gråta floder.
När avskedet väl kom började jag ju somsagt gråta varpå jag säger till Nick: "Nick, told you so". Stora kramar från alla och sen var de ute ur dörren. Ett par minuter senare stod Anna vid dörren med tåren i halsen. Vid den tiden hade jag egentligen lugnat mig och jag var förberedd på att gå ut ur dörren en sista gång. Efter ett par minuters hejdå till värdföräldrarna rullade Kerstin nerför uppfarten en sista gång, med mig i iallafall.
Vi styrde kosan mot Mt. Laurel bus stop där vi sedan fick vänta en stund på min buss mot NYC. Tack vare en vänlig kvinna där fick vi en sista bild tillsammans med varandra innan jag lämnade Jersey för sista gången på denna resa.
Hejdå min kära vän, vi ses om ett litet tag, stay strong <3
Idag, 9 Juni, tar jag äntligen tag i den uppgift som hängt över mig sedan jag kom hem. Sedan vi var ute på vår resa så har jag tänkt skriva om vad vi gjorde, ställen vi såg osv. Tyvärr har jag inte haft någon vidare lust att skriva detta inlägg, just för att jag vet att det är så sjukt mycket saker som borde få omnämnas i bloggen.
Låt mig börja med fredag den 20/4, också känt som den dagen jag lämnade familjen. Jag gjorde barnen iordning för skolan som vanligt och när klockan slog 7.22 så var det dags att ta det sista hejdået. Jag började, som förväntat, att gråta. Nick hade sagt till mig ett par dagar tidigare: "Liz, you're not gonna cry when you leave are you?" "We'll see" svarade jag på det trots att jag visste att jag skulle gråta floder.
När avskedet väl kom började jag ju somsagt gråta varpå jag säger till Nick: "Nick, told you so". Stora kramar från alla och sen var de ute ur dörren. Ett par minuter senare stod Anna vid dörren med tåren i halsen. Vid den tiden hade jag egentligen lugnat mig och jag var förberedd på att gå ut ur dörren en sista gång. Efter ett par minuters hejdå till värdföräldrarna rullade Kerstin nerför uppfarten en sista gång, med mig i iallafall.
Vi styrde kosan mot Mt. Laurel bus stop där vi sedan fick vänta en stund på min buss mot NYC. Tack vare en vänlig kvinna där fick vi en sista bild tillsammans med varandra innan jag lämnade Jersey för sista gången på denna resa.
Hejdå min kära vän, vi ses om ett litet tag, stay strong <3
Kommentarer
Trackback
