Bettan i USA

Idag var det 200 dagar sedan jag lämnade Sverige. 200 dagar utan mina vänner. 200 dagar utan min säng. 200 dagar utan allt och alla jag saknar. men också 200 dagar av mitt livs äventyr. 200 dagar av nya upplevelser och 200 dagar av att växa i sig själv. Känns så konstigt för det var nästan 20 dagar sedan jag hade gjort halva tiden och det känns verkligen som att det var igår. Jag förstår inte vart tiden tar vägen!?

För att fira min 200:de dag så missade jag alarmet i morse igen och vaknade 6.45. Vad i hela friden?! Jag fattar inte. Men jag tror jag vet orsaken den här gången. Något 08 nummer har ringt mig typ 5 gånger de senaste nätterna och de ringde även i natt. Var så trött så svarade inte och när alarmet ringde i morse måste jag ha trott att det var de igen och bara lagt på. Så snälla hemtjänsten i, vart det nu var, kan ni sluta ringa mig på nätterna?! Ni förstör min dygnsrytm. Jaja, barnen kom upp och iväg i tid ändå, jag vaknade av mig självt och min värdmamma bara skrattade. De hade till och emd tid att kolla lite tv i morse så det är ju egentligen ingen skada skedd men som jag sa sist gång så hatar jag när det händer för jag känner mig så dålig. Tur man bor på jobbet ibland så man bara kan dra på sig mjukisarna och så är man redo för jobb ;)



Då vet ni ;)