Bettan i USA

Jag har ju en hel del tid att fundera det här året när jag är i USA. Funderingarna kretsar väldigt mycket kring studieplaner. Har ju länge velat bli lärare och jag tror fortfarande att det är det jag vill bli. Att få dela med mig av det jag kan och samtidigt jobba med barn är ju en superkul kombo. Måste erkänna att jag faktiskt gillar skolarbete (till en viss grad). De senaste veckorna har jag börjat fundera mycket på om jag vill börja studera nästa höst eller om jag vill vänta till januari 2013 med att börja. Frågor som jag hoppas på att själv ha funnit svaret till innan det här året är slut. Just för tillfället lutar det väldigt åt augusti 2012 och studiestad lutar för tillfället åt Uppsala. Finns ju lärarprogrammet på en rad olika ställen men Uppsala vore inte helt fel. Känns otroligt lockande för tillfället. Känner att jag ksulle vilja flytta någonstans jag aldrig varit förr och bara se vart livet tar en.

Den 18 april 2011 gav jag mig iväg på vad som troligtvis kommer vara en av de största utmaningarna i mitt liv. Jag lämnade alla hemma i Sverige, tryggheten hemma med alla vänner och familj. Jag åkte till ett land som är hundratals mil bort och startade ett helt nytt liv utan att känna någon här. Hittills måste jag säga att det har gått väldigt bra. Klart att hemlängtan finns där och det kommer stunder då det är jobbigt, men jag har ändå klarat det. Jag har om två dagar varit här i 4 månader och det är banne mig en tredjedel av året. EN TREDJEDEL! Helt sjuk känsla men den är underbart go att känna. Det jag ville komma fram till med det här inlägget är att, ingenting som har med framtida flytt och studier skrämmer mig längre. Har jag klarat det här året så klarar jag ALLT!