Dine-in movie
Igår var jag och Anna på det största shoppingcentret på Östkusten - King of Prussia. Helt sjukt stort vill jag meddela er men vi var båda lite besvikna på själva butikerna då vi tycker att Cherry Hill Mall har bättre utbud i sina butiker. Men trots detta lyckades det bli en del inköp ändå. Bland annat en grön typ Bomberjacka som var nedsatt från 125 dollar till hela 13.99!!!! Jag vart glatt överraskad när jag kom till kassan vill jag lova.
Filmen vi sen såg på bion var "This Means War", helt sjukt rolig film måste jag säga. Får du chansen att se den, tveka inte. Dock tror jag inte du kommer få en sån upplevelse som vi fick. Dine-in bio betyder, precis som det låter, att man käkar middag till bion. Man slår sig ner och in kommer en servitör och tar beställningen. In kommer maten och under filmen kan du få påfyll av dricka genom att trycka på en knapp så kom servitören tillbaka. Så himla kul idé och jag hoppas den kommer till Årjäng inom en snar framtid. Det är väl dock lite önsketänkande tyvärr...
Fredagsmys
Jag är ensam hemma och Anna har kommit för att spendera helgen. Vi sätter klockan halv 10 igång med storkok av gammal hederlig köttfärssås och spaghetti. Mat för ett helt kompani vart det visst. Men jaja, är man ensam hemma får man passa på att göra allt man inte kan annars, som att ta ALL plats i köket. Gott blev det och nu vankas efterrätten, kladdekaka med jordgubbar och glass <3
Planering

Trion på Aupair-academyn <3
NHL-matchen
Efter gymmet durade jag och Åke vidare till Marlton där Anna och Kerstin då väntade. Men innan vi drog iväg mot Philly var det ansiktsmålning som stod på schemat. Jag och Anna har ALLTID velat vara sånna patriotiska supporters men aldrig liksom vågat. Men nu äntligen var det dags för oss att ta steget. Med Svenska landslagströjor och Svenska flaggor på kinderna var vi två EXTREMT SVENSKA brudar påväg mot Wells Fargo Center i Philly.

Gul och Blå ända in i själen
Icke att förglömma våra fantastiska skyltar som vi förberett dagen innan också. Även dessa var förstås spetsade med flaggor och gick självklart i Gult och Blått. Ingen skulle kunna missta sig på vart vi kom från. På skyltarna stod:
1. Henrik Lundqvist - The King #30
2. Henrik Lundqvist - Made in Sweden

Övade mig lite, inför matchen, i Annas rum
Efter ett mindre misstag av mig med GPSen(No Toll-charge - YES PLEASE) hittade vi iallafall tillsut fram till arenan och parkerade. Kliver ut ur bilen med kamerorna i högsta hugg och mot arenan gick vi. Vi trädde in i fan-shoppen det första vi gjorde för vi hoppades på att kanske kunna köpa en Lundqvist-tröja men ack sånna problem det skulle visa sig bli. Här fanns det inte något Rangers-aktigt på milslångt avstånd. Förutom!!! 2 st trogna fans, far och son som då vart våra räddare för dagen. Det visade sig att de var TROGNA som få och hade full koll på vart man skulle vara, väl inne på arenan liksom. De säger att om vi följer efter dem så kommer vi tillsut hamna där Rangers kommer värma upp. Alla tiders tänkte jag och Anna! Så där halkade vi in på ett bananskal in alldeles precis där Henrik Lundqvist inom ett par minuter skulle beträda isen. Vad kan jag säga!? Det händer bara oss, har vi sjuk tur eller vad??
Efter en stunds väntan och lite instruktioner från en mycket entusiastisk man så var det då dags. Ögonblicket vi väntat på såååå länge. Nu skulle vi ju äntligen få se våra drömmars man. Och om vi såg honom också vill jag bara säga. Han var ju först ut och med en väldig fart beträdde han isen och vi hann knappt se honom. Vi fick trots allt en hel drös med knogslag av var och varannan av resten av spelarna. Sen står vi då där med våra skyltar och Henrik for fram och tillbaka på isen och vi bokstavligt talat dog där vi stod. Vid ett tillfälle åker han då fram till sargkanten för att byta klubba och dricka lite vatten. Då skriker mannen bakom oss på honom för full hals, för att få honom att se OSS. Han kollar upp, läser våra skyltar och ger oss en huvudnick(!). Jag och Anna kollade på varann och skrek med den gällaste rösten vi kunde hitta!!

Klubborna <3

Henkes!!!!

Där stod dem och här hängde vi ner med våra huven

Henrik stretchar

Såhär nära stod vi

Troligen strax före eller efter huvudnicken
När det sen då var dags för alla att kliva av isen igen så var det nästan som att Henke "letade upp" våra två händer och tro det eller ej så gav han oss varsitt knogslag. Jag och Anna var så lyckliga så nu kan vi nog dö lyckliga!!! Efter denna mer än fantastiska händelse begav vi oss vidare till våra platsersom var lite längre upp från isen. Men det var egentligen rätt bra för vi hade SJUKT BRA utsikt över allt och alla. Vi hamnade bredvid den fetaste människan jag någonsin sett. Hemskt att jag uppmärksammade det men det var verkligen extremt!

Var tvungen att ta en bild...
Under pauserna var ju jag och Anna ute och köpte lite hederlig match-mat. Jag kan ju säga att den svenska utstyrseln fick sin uppmärksammhet. Matchen i sig slutade 5-2, vinst till NY Rangers och jag och Anna var några av de få som firade vinsten! Sjukt nöjda var vi att just VI hade hejat fram Henke och hans lag till en seger.

Sjukt mycket folk

Anna hejar glatt

Det blir inte en riktig NHL-match utan en fight - it's funny cause it's true
Några citat från dagen ska få avsluta detta inlägg:
"Sweden got nice ass", "Are you made in Sweden? I drive a VOLVO" ,"Swedish Girls - You gotta love them".
Slutsatsen är väl att Sverige är älskat runt om i världen!!
Söndagsmys
Idag är det söndag. Jag sov till halv 12. Gick och tog mig en låååång varm dusch. Stekte American Pancakes till mig själv som jag sen avnjöt framför TVn till Something Borrowed. Idag ska jag bara slappa och inte göra något alls. Förs ikväll, då ska jag och de tre andra svenskorna, Michelle, Melissa och Anna ut på middag och sen hem till mig och se på Grammy-galan. Weehoooo! Ska bli så mysigt :)
Här kommer en bild på min fantastiskt amerikanska frukost!
Hembiljetten bokad
Det är så himla sjukt att jag kan inte fatta det. Jag har varit här i snart 1 år och det har verkligen gått superfort. Som alla sa när jag hade vart här i 6 månader - "Andra halvan går mycket fortare". Det är verkligen sant. Sen September har varje månad bara flygit iväg. Det börjar med att det är den första dagen i månaden och sen helt plötsligt är det den 18:e som liksom är mitt månadsmärke varje månad. Eftersom jag kom 18:e April liksom. Sen efter den dagen är det mindre än 2 veckor kvar tills det är början av nästa månad igen. Det hela går bara runt runt och man hänger knappt med i svängarna.
Men nu är då iallafall hemflyget bokat och jag, Magda och Ida har börjat planera våran resa som drar igång inom ett par månader. Vi kommer besöka:
- Las Vegas
- Grand Canyon
- San Diego
- Los Angeles
- Santa Barbara
- San Francisco
Säkert en hel del till stopp på vägen men de ställena är liksom våra huvudmål. Det mesta kommer nog kretsa kring shopping och sightseeing. Alltså då är det ju liksom slutet och jag kommer typ "behöva" shoppa upp alla pengar jag sparat under året.... För det är ju väldigt mycket menar jag - NOT! haha! Men det är ju liksom sista chansen att köpa unika saker som folk därhemma inte har tillgång till. Ja vad kan jag säga, jag är i lyckorus över att veta EXAKT vilket datum jag kommer vara hemma i min säng i Blomma <3
Hej då Ann Sofie
Lördagkvällen blev i vanlig sed på Cheesecake Factory. Det har ju liksom blivit lite utav vårat hängställe. Så jag, Anna och Ann Sofie fick efter 1.5 timmes väntan ett bord på den minst sagt eftertraktade restaurangen. Här avnjöt vi nu en mycket god middag i riktigt festlig stämning. Inleddes med alkoholfria drinkar följt av trerätters middag. Som tredje rätt, dessert, var det ju som bekant dags för cheesecake. Vi tjatade på servitören att få lite specialbehandling. Vi valde alla varsinn men bad om att få dem delade i hela 3 delar. Detta var inte möjligt... FÖRST! Men efter lite bönande och bedjande fick vi tillslut in hela 9 styck (!) tallrikar med cheesecake i alla smaker. Ja, det var nog svårt att missa att vi firade!!

Ha de så kult på restaurangen!!

Mysigt på restaurangen

Jag, Anna och 9 tallrikar cheesecake

Vi fick Valentine's Day present av Ann Sofie

You'll be in my heart <3

The Gang

Gruppbilder med våra Cherry's
Efter middagen blev det en minnesvärd kvittosignering. Säger bara: Last Friday Night, Call Me, Ballong-Britt... Sedan var det vi som pös från restaurangen illa kvickt. Slängde in oss i "Kerstin", som då bekant Annas bil är döpt till, och begav oss mot bion. Här skulle man då kunna tro att det var dags för oss att se en film, men ack så fel ni har. Nej här skulle vi bara ta en sista gruppbild tillsammans för att minnas den oh så välbesökta lokalen. Vidare styrde vi kosan mot TGI Friday's där vi fick en impuls och frågade en snubbe som väntade i sin bil om han kunde förklara för oss vart vi kunde hitta just TGIF. Låt mig tillägga att han bara skrattade. Tur vi var på så bra humör och kunde glädja andra. För påhitten tog inte slut här nej. Vi letade upp ett Dunkin' Donuts med drive-in och försökte oss på att beställa " 3 cheeseburgers, 3 large cokes, no pickles please". Vad får vi för svar? "CheeseBurritos?" på lite knacklig engelska... Det fick inte det genomslag som vi hoppats på så efter ett antal upprepningar körde vi därifrån illa kvickt. Ja vad kan man säga!? Tanken på att Ann Sofie skulle dra hem gjorde att vi blev på troublemaker-mood. Men inte mig emot.

Det episka kvittot

Jag och Anna

Jag och Ann Sofie

Biobilden
En sista sak som ska få sumera kvällen är: "It looks really funny in slowmotion, you got some great moves" <3
Open Mic Night
Värt att tillägga är att han flera gånger senare under kvällen gick förbi mig och sjöng: "baby, baby, baby oooh" och flinade. Vad kan jag säga, The Bieber-fever strikes again, ingen går säker.
Rascal Flatts
Det var 3 otroligt peppade tjejer som hade köpt sina biljetter till Rascal Flatts. Deras låtar hade spelats i bilen hela vägen in och tidigare under dagen också. Texterna pluggades febrilt och ja, vad kan man säga? Det var som upplagt för en tipptopp-kväll när det var vi te som styrde det hela.
Värst av allt var att jag och Anna höll på att missa början av hela showen då vi begett oss ut i folkmassan för att köpa lite vatten och godis i mellan akterna. Som tur var så hörde vi publikens jubel när ljusen släcktes så vi han precis in i tid för att se de tre, också kända som Rascal Flatts, entra scenen.
Under kvällen bjöd de på i princip alla låtar som man ville höra från dem och ytterligare ett par. Mellan låtarna höll de mellansnack som heter duga. De är ju liksom så avslappnade och vana på scen att de tar det där lite med en klackspark. I början gick basisten runt på scen, fram och tillbaka och bad publiken ta sig en rejäl titt, för han var minsann den sexigaste i bandet ville han meddela. De skojade även om att gitarristen var Justin Bieber fast 30-40 år äldre...?! Ja, det var förstås lite seriositet under kvällen också men det hela var en mycket avslappnad konsert som var över all förväntan.
Bästa kvällen sen jag kom hit och på länge innan dess också, kanske rentutav en av de bästa i mitt liv.

3 Otroligt glada tjejer ute på en blåsig Boardwalk

I won't let go

Jay DeMarcus och Gary LeVox

JoeDon Rooney

I sann amerikansk anda kom då "the Marins" ut på scen för att få ett TACK

Oj här kom en till bild på oss visst :P

Rascal Flatts
Hunter Hayes - The Man of My Dreams



Men ack så fel jag hade. När han entrade scenen var det andra bullar vill jag meddela. Fruktansvört grym musiker, sångare och otroligt charmig. Jag och Anna satt typ och dog för hans ögon alltså. Icke att förglömma hans ARMAR. Hjälp säger jag bara, har väl aldrig känt mig så mycket som en tonårsflicka som när jag såg honom. Jag är nu helt frälst och youtubar klipp hela tiden och hans musik går på repeat på spotify sedan lördagen. Jag skulle nog bestämt vilja säga att han är min första Kändis-kärlek. Haha! Det var på tiden måste jag ändå säga... Nertill kommer nu en video där han framför min favorit av hans låtar.